Julen är över.

På gott och ont är julen över, visst är det härligt och träffa barn och barnbarn. Dock så lägger mitt mående lite sorti över det hela, har och mår för djävligt just nu och jag vet ju att det inte blir bättre, har fått lite mer mediciner, jag vet inte om det hjälper mig eller stjälper mig. Det är täta sjukhusbesök nu, men det dom kan göra är att kolla statusen bara och som sagt ändra lite mediciner. Nu är jag i princip inne hela tiden, att ta sig ut är så stort besvär så jag orkar inte med det, om det inte är riktigt viktigt.

Idag har jag mitt ena barnbarn hos mig, Arven 7år. Hon är så stor så det är inget besvär, tvärtom så ger hon mig sällskap och hon vet ju att jag är sjuk, så hon är så snäll emot mig. Det livar upp mitt sinne så jag kan för korta stunder glömma mina sjukdomar och hänge mig in i hennes värld, som är fylld av liv. Det betyder så mycket för mig, att få komma ifrån lite.

Imorgon ska jag till neurorehab igen, ibland tänker jag att det är slöseri med sjukvårdens resurser,  jag menar det är ju kört ändå. Fast jag borde ju vara tacksam för all hjälp jag kan få, visst är jag det men ibland tänker jag att det är resursslöseri.

Micke som: är glad för sällskapet idag.